Jag har skrivit det förut, och jag måste tyvärr skriva det igen: problematiken med tacklingar mot huvudet måste tas på allvar. Här handlar det dels om de skador som sådana tacklingar kan föra med sig, men det handlar också om svarta rubriker och diskussioner och frågor som allvarligt skadar vår sport och rekryteringen till den.
Jag vet att det finns hockeymänniskor som annars gör ett fantastiskt arbete för vår sport, som tycker att disciplinnämnden inte bara har fått för mycket att göra eftersom det anmäls alldeles för mycket, utan också att nämnden alltför starkt påverkar sporten genom de hårda bestraffningar den dömer ut.
Men vilka är alternativen?
Att få bort det farliga spelet är en uppgift som vilar på tre fundament. Ett som kräver jobb under en längre tid och två som bör ge resultat omedelbart och snabbt. Det första handlar givetvis om information och upplysning där klubbarna och klubbarnas ledare har ett stort ansvar. Detta är ju i grunden en arbetsmiljöfråga, där klubbarna ska visa arbetsgivaransvar och skydda de egna anställda mot arbetsskador lika väl som de ska skydda andra klubbars anställda. Klubbarna måste börja tänka till: jag blir ärligt talat besviken när jag läser om klubbar som betalar böterna för en spelare som gjort sig skyldig till grova regelbrott, eller försvarar honom med argument som att "den andre spelaren tittade inte upp" eller "det var inte hans fel, det var passningsläggarens fel".
Det farliga spelet måste bort. Vi vill att klubbarna tar sitt ansvar och verkligen inskärper för sina spelare vad det handlar om.
Det andra är att vi alla ska ta ansvar för vår sport. Domarna är på isen för att göra ishockeyn till en bättre, roligare och säkrare sport. Om domarna tar sitt ansvar och direkt plockar av spelare som gör sig skyldiga till regelvidrigheter, så är mycket vunnet. Regelboken ska alltid gälla.
Det tredje fundamentet i kampen mot det farliga spelet är ju självklart disciplinnämnden. Och jag stödjer helt och fullt deras arbete mot det farliga spelet - den som väljer att spela på det sättet måste också räkna med att det får långtgående och dyrbara konsekvenser.
Det här är en förtroendefråga för ishockeysporten.
Anders Larsson
Förbundsordförande